Bara jag?

"Just you are invited" står det på affischen på grannkyrkans anslagstavla. En affisch som inbjuder till "International worchip" - alltså gudstjänster som riktar sig till kristna människor som just kommit till stan från annat land och kanske ännu inte kan svenska.

"Just you are invited" Den swengelska frasen kan kanske mildras något av att målgruppen i detta fall är människor som kommer från fransktalande delar av afrika ;-) men det får mig att fundera på hur inbjudan till våra kyrkor/församlingar egentligen ser ut....

Är det så att det bara är någon viss som är inbjuden?
Vill man vara vass kan det uppfattas som att det är bara jag - en viss sorts riktigt kristen människa som är inbjuden att fira gudstjänst i en vanlig frikyrka i Sverige idag - och då kommer jag ensam, utan att bjuda med några jag känner
Det är också troligt att man tänker att det är bara någon annan än jag - ngn viss sorts riktigt kristen människa som är inbjuden - och då kommer inte jag.

Vi vill ju vara till för alla! Och då funkar inte en affisch på anslagstavlan, eller en predikotur eller annons. Det som funkar är att man går till sin vanliga kyrka och bjuder med någon vän till något som man själv känner är livsnödvändigt.

Kanske problemet då är att man inte tycker att det är livsnödvändigt? Eller att man tycker att det är för privat? Man vill inte vara påträngande. Eller.... kan det tom vara så att man skäms lite för sin tro/församling/pastor/ och därför inte vågar? (AK)

Earth Hour

Svarar själv=)... kolla gärna på www.wwf.se eller www.earthhour.org
L

Earth hour

Är lite nyfiken på utslaget av Earth Hour. Vad får det för effekter om alla släcker ljuset en timme och hur många var "alla"? Sedan för detta tankarna vidare till det där med att avstå. Hur mycket är vi beredda att avstå av vår egen bekvämlighet för att det ska bli bättre för andra? Visst kan det vara mysigt med en timme av levande ljus men hur reagerar vi om det inte bara blir en kul grej? Och hur mycket har vi av bekvämlighet och utan eftertanke vant oss vid som är helt onödigt? Kanske finns det värden i livet vi bara anat som skulle klättra upp på rankinglistan och göra oss gott om vi avstod någon mer gång... L

Askonsdag

Det är askonsdagen idag. Dagen som inleder fastan. Ganska få i min omgivning bryr sig. Ingen fastar (vad jag vet) men för egen del tänker jag läsa mer än glo på TV. Två pastorer i min närhet är i flyttagen och har kommit till mig med det flotta erbjudandet att jag får komma och ta det jag vill i deras bokhylla. Jag har alltså en ganska stor hög böcker liggande olästa, lockande. Jag hoppas på uppbyggelse och insikt och läsro denna fasta.
Har just avslutat samtal och bön. Då läste vi askonsdagens texter och samtalade om att fasta inte bara behöver handla om att inte äta, utan om att avstå ngt för att få mer tid för Gud eller göra saker för Gud.
Jesajatexten som är föreslagen för idag är mäktig: (Jes 58:4-9 bibel2000 http://www.bibeln.se/):

"Ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar idag blir inte er bön i höjden. Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!
Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår ska läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han:'här är jag'. " / AK

Allt ska bort!

equmenia är en federation av tre kristna ungdomsförbund, Svenska Missionskyrkans Ungdom, Svenska Baptistsamfundets Ungdom och Metodistkyrkans Ungdom. I maj är det dags för riksstämma och konferens i Jönköping. Och det hoppas vi blir en bra tillställning men det jag funderade på nu är affischerna som skickats ut för detta evenemang.

Det är lite domedagskänsla över bilden i lilaton från någon form av rivningsplats och texten lyder: Allt ska bort! Allt som skymmer Jesus ska rensas undan! Affischen har fått reaktioner från vissa håll som ser den alltför svartvit (bildligt talat) och kategorisk och därmed speglar en tolkning av kristen tro man inte känner sig särskilt hemma i och inte vill ha tillbaka från tidigare år.

Mina känslor inför affischen är lite dubbla. Tänk bara att få rensa bort allt skräp, alla måsten, alla krav, alla "så här har vi alltid gjort", allt gardinkäbbel och så-måste-ju-nån-ställa-upp-och-städa-snack. Jag tror det finns viktigare och mer akuta saker och föreställningar vi behöver städa undan än gruset från kyrkobesökarnas skor och dammråttorna i mysrummet. Jag gillar det uppkäftigt provocerande och vågade evangelikala, hehe, för detta sammanhang. Det finns något kraftfull och lockande i detta att vara trött på det som är, sätta ner foten, sluta snacka och göra något.

Men jag måste ändå be en bön om att det svartvita inte tar över och att vi alla bevaras från du-har-fel-och-jag-har-rätt -kristendomen. Öppenhet är ett viktigt ledord som kan tvinga oss att rensa både här och där för att röja upp en plats framför Jesus fötter där vi äntligen kan lyssna på vad det verkligen handlar om. L

I liftkön

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" stod det på informationstavlan vid en av liftarna i Hundfjället en dag i förra veckan. "Kolla de har skrivit upp ett bibelord" säger naturligtvis jag. Sedan undrade jag om den som skrev dit det visste att det är Jesus som sagt det och sedan undrade jag om vi i våra kyrkor skriver upp bibelord lika självklart. Kanske är det så att Jesus smiter ur vårt grepp och möter människor där de är, inte nödvändigtvis i kyrkan. Kanske är det så att hans ord finns mycket djupare och mycket mer tillgängligt hos människor än vi vågat hoppas eller kanske velat tro. Och frågan blir då hur vi som ändå tagit steget att kalla oss kristna förhåller oss till detta, hur lever vi Jesus gyllene regel? Glittrar den i våra liv eller hittar vi den på andra ställen med större självklarthet? Hur ska vi kunna riva väggarna till vår instängdhet och hitta en väg som kommunicerar in i våra liv om vi så står i liftkön, hänger i kyrkan eller på krogen? L

Förintelsens minnesdag

I går kväll var det fackeltåg genom staden. Förintelsens minnesdag. En viktig dag, inte minst därför att de som överlevde och kan vittna personligt blir äldre och äldre och därmed också färre och färre. Tal på torget var det och sedan prommenad till (Svenska) kyrkan med påföljande minnesstund där. Hörde i detta sammanhang om en präst som tänkte ställta in högtidlighållandet av förintelsens minnesdag i sin kyrka p.g.a kriget i Gaza. Jag kan förstå hur han tänkte, men ändå inte... (och han ändrade sig)

Och jag tänker på mellanösternkonflikten och det gigantiska utrymme det får i media. För min del får det kaotiska 'normaltillstånd' som det oftast rapporteras om mig att lyssna med ett halft öra. "Jaha, nu har det hänt ngt där igen" och sedan fixar man kvällsfika och går och sover. Regelrätt krig är förståss annorlunda, men det finns ju andra konflikter i världen (tyvärr) som inte får så mkt utrymme (eller inget alls) och vem vet egentligen vad som händer där?? Är inte de kriser som ingen eller mkt få rapporterar om mkt värre? Just därför att ingen sätter strålkastarna på dem, och den som vill kan göra vad som helst, grovt uttryckt. Hur är tex läget med Marocko och (Väst)Sahara nuförtiden. Varför hör man inget om det? Ska man fortfarande bojkotta varor från Marocko eller?
Mellanösternkonflikten som helhet behöver ingen megafon för att nå igenom mediabruset, direkt, men andra kanske behöver det. Att som enskild stå upp för någåt och driva en fråga är svårt men tillsammans med andra går det. Kyrkan behöver synas mer även i mediabruset (och även i andra frågor än samkönad samlevnad) även om, eller kanske i synnerhet som, vissa hävdar att kyrkan inte har någonting i den offentliga debatten att göra. Kanske kan tex Missionskyrkans intima kontakt med Kongo vara en anledning att lyfta frågan om tillståndet i de båda kongorepublikerna, att aktualisera även andra orosmåln än mellanöstern. Både lokalt och nationellt.